onsdag 14 november 2007

"Personligen skulle jag uppleva det som ett stort tomrum"

Beck - I Guds Namn
del 24 (sista delen)
Av denna filmen skulle man absolut kunna ha mycket att förvänta sig. Det är ju trots allt den allra sista Beck-filmen enligt media. Blir Gunvald och Inger ett par? Varför flyttade Lena Klingström tillbaka till Stockholm från Malmö? Hur bor Gunvald? var frågor som borde fått svar i denna, den sista Beck-filmen någonsin.
Man fick sig faktiskt en smygtitt hemma hos Gunvald men för övrigt ställs det i filmen bara ännu mer frågor och inte många svar ges. Filmen känns hastigt framtagen och felklippt eftersom vissa delar saknar förankring till filmen, frågor som var nödvändiga att få svar på besvarades inte och slutet kom ganska plötsligt och från ingenstans.
I början av filmen ligger Gunvald hemma i sin säng alldeles fördärvad och mumlar något om nån hamn, man får aldrig reda på vad som hänt med honom. Det är också en kille som mördas i en bastu men detta mordet upptäcks aldrig ens om jag inte är helt ute och cyklar. Det blir aldrig någon ordning och reda i Gunvald- Inger sagan. Klingström berättar aldrig varför hon kom tillbaka.

Vad handlar nu filmen om då?
Jo en papparazzi-fotograf hittas mördad i en park och efter många om och men så upptäcks en penna som är ett dolt USB-minne. Eftersom att ingen kamera hittats hemma hos fotografen är detta extra intressant, det verkar som om någon letar efter något som fotografen har. Oberg gör ett ödesdigert misstag vilket får fruktansvärda konsekvenser.

Filmen skildrar extremkristet sektliv och anti-homo våld på ett mycket bra sätt, detta är också något som behöver uppmärksammas.

Skådespelarinsatsen är väldigt bra och Persbrandt, Haber, Reutelin, Hirdvall(grannen) och de andra får verkligen chansen att spela ut i denna mycket känsloladdade Beck-film.

Egentligen skulle denna visas på bio men det blev "Den svaga länken" (om jag inte mistar mig) istället. Det går absolut att spekulera i varför det nu blev så att den allra sista beckfilmen inte ens visades på bio, var det rentutav så att Micke P blev hotat av någon fundamentalistisk kristen sekt? haha, njae. men man vet aldrig, men förmodligen förstod teamet bakom filmen själva att denna film inte var ett värdigt avslut på beck tjugifyrologin.

En annan smått intressant iaktagelse var att den mystiska mannen eller bögen om man nu vill som blev mördad av de kristna antibög fundamentalisterna är Ludde(Johan Ehn) från Heja Björn! Han är också med i teaterna Angels in America som spelas i Borås för tillfället. Vad var det lilla intressanta i detta nu då? jo, han spelar bög på alla ställen. Nu lät det säkert som om jag är emot homosexuella eller något men det är jag absolut inte, detta var bara en liten intressant parantes.

trots all kritik jag gett filmen så var det en bra film i Beckmått mätt (Beckfilmer hör hemma mellan 5-8 i en tiogradig skala) och jag funderade på 7a men eftersom att den blir lite luddig och absolut inte uppfyller förväntningarna så får den nöja sig med en 6 av 10, att jämföra med IMDBs 6,6

Lite citat från grannen är ju aldrig fel.

"jag super aldrig när jag sörjer, Farsan lärde mig det."

Grannen har nyss deklarerat att han skall flytta vilket Martin tycker är väldigt synd, sedan medger grannen att det bara är en våning ner han skall flytta och till sist avslutar han den allra sista beckfilmen med dessa (mycket väl valda?) ord.

"Du Martin, tror du att du skulle kunna ordna några flyttkartonger ifrån snuten?"

Inga kommentarer: