DDR på 79 m²

Goodbye, Lenin!

Denna helt magiska film startar när DDR fortfarande fanns. Alexs mamma Christine (spelad av den gamla kända östtyska skådespelerskan Katrin Sass) är efter att ha skiljts från sin make nu endast förälskad i sitt kära DDR. En dag drabbas dock Christine av en hjärtattack och ligger i koma i 8 månader. Under dessa månaderna händer det för Christine otänkbara. Muren rivs, tullarna öppnas DDR försvinner, Tyskland enas under de Västtyska ideologierna och otänkbara företag som Burger King och Coca- Cola slår sig in på den Östtyska sidan av Berlin. När Christine vaknar så meddelar läkeren till Alex att hans mor inte får utsättas får några stora sinneförvirringar för då skulle hon dö. Den enda utvägen är att skapa ett mini DDR åt henne. Det är svårare än vad det låter att hitta Spreewald gurka och Alex får tillsammans med sin kamrat spela in låtsas östtyska nyheter och lura Christine att ingenting har hänt. Några av nyheterna är tex att DDR tar in västtyska flyktingar och att Coca Cola egentligen var en Sovjetisk dryck från början.

Filmen fick mig verkligen att må bra så att kalla den en "Feelgood-movie" är ingen lögn. bra skådespelar insatser även om systern kanske inte kändes som felfri i sin roll. Bra tempo, bra längd allt med filmen är i princip bra. Det DDR som Alex skapar åt sin mor är en väldigt fin socialistisk stat, kanske mer perfekt än någon röd stat som någonsin funnits.

En väldigt smart tanke om filmen som kanske också är sann presenteras på Moviebox.se
Här skrivs det ungefär att Alex med andra ord fungerar som Sovjet och andra kommunistiska och inte att glömma diktatoriska länder. Först är han kärleksfull mot sin mor(likt socialismen), sen tvingas han ljuga och undvika att visa saker för henne och tillslut ljuga ännu mer för att hålla ursprungslögnerna vid liv. (likt Sovjet, Nordkorea)

Något som blev lite Deija Vú artat för mig var när bilen Trabant kom in i leken. Det var den i Östtyskland mycket populära familjebilen som det var flera års väntetid på att få. För att få Mamma Christine att berätta vart hon hade alla sina östtyska pengar så att de kunde växla dem till västtyska Dmark så lurade Alex och systern den sängliggande Christine att de nu var deras tur att få en Trabant, Christine blev väldigt glad då det i Östtyskland var få förunnat att äga en Trabant. Var fanns då Deija Vú upplevelsen? Jo jag visste inte förens samma dag som jag såg filmen vad en Trabant var får någon bil, men just denna dagen så hade jag läst i tidningen att Trabanten firade 50 (?var det de?) år och jag hade tyckt det var en intressant artikel. ☻

för att härma Intresseklubben punkt nu så vill jag berätta om vilka svenska ingredienser som fanns i filmen. Det är två och jag upptäckte båda utan att tjuvkika hos IK.

1. Alexanders pappa som immigrerat till Väst-Berlin kör Volvo, vilket Alexs syster upptäcker när han handlar hos henne i Drive In luckan på Burger King.
2. Utanför familjen Kerners (som familjen med Alex, mamma Christine och systern/dottern heter) kåk så finns det en reklamskylt från IKEA som visar att hyllan Billy endast kostar 98 Dmark.

Nu ska vi snacka betyg också och för mig är det solklart att den skall få ett högt betyg och jag väljer att ge en 9 av 10 möjliga. Hos IMDB får den 7,8. Något som jag ser som lite förbluffade är att den får högst betyg av tjejer under 18 . Alla generaliserar ju ibland och jag hade gjort en bedömmning i mitt eget huvud att det säkerligen var många yngre pojkar och flickor som inte skulle förstå det roliga med denna film för att "vi" har ju inte upplevt DDR tiden och det var ganska mycket annat politiskt också som än mer stärkte mina tankar om att unga tjejer säkert skulle gilla denna film mindra än gamla gubbar. Men oj så fel jag hade och det är jag glad över.