"American Gangster"
American Gangster kom ganska nyligen ut på bio och jag hade ganska höga förväntningar på den eftersom att både Calle och Ville verkade nöjda efter att de sett dem några dagar tidigare.
Filmen handlar om Frank Lucas(Denzel Washington, "Remember the Titans", "Deja Vú", "Man on Fire", "The Hurricane"), en heroinentrepenör som härjade i framförallt Harlem men även resten av New York-området under slutet på 60 och första hälten av 70-talet. Det som gjorde Frank så framgångsrik att han i princip konkurrerade ut alla sina konkurrenter var att han gjorde som man gjorde i de hederlöiga branscherna. Slopa mellanhänder ge en bättre vara än konkurrenten för mindre cash. Frank smugglade heroin från asien i militärens flygplan från Vietnamn, det var 100% rent vilket var oerhört upphetsande på den tiden, i vanliga fall låg det på kanske 10% rent och resten skräp. Frank blandade ut det till 60% för att få ut det maximala av det, hans knark som han lät kalla "Blue Magic" var ju trots utspädningen mycket, mycket renare än konkurrenternas. Frank blev rik som ett troll och kunde stapla pengar i högar.
I en annan del av staden så jobbar polisen Richie Roberts( Russel Crowe, "Gladiator", "Master and Commander", "Romper Stomper"). Det speciella med Richie är att han inte är mutbar som 99% av alla poliser, han överlämmnar 1miljon $ som han hittar i en bil vilket får hela N.Y. att lyfta på ögonbrynen, han avskyr korrupta poliser lika mycket som han avskyr de värsta brottslingarna och får börja leda en grupp som skall utreda allt kring "Blue Magic" han anlitar de poliser som han anser vara minst benägna att svika honom och sedan är katt och råtta leken igång på allvar. Richie och Frank har inte någonting att göra med varandra en lååååång bit in i filmen men till sist så kommer någon av karriärerna förstöras.
Den värsta boven i dramat är ändå den lömska och kurrupta polisen Trupo( Josh Bolin, "Hollow Man") han skjuter en hund, mördar hänsynslöst och kräver pengar från knarklangarna. Han är precis en sån snut som man får om man lägger ihop alla dåliga egenskaper en dålig polis kan ha. Bolin gör rollen mycket bra och genom duken byggde iaf jag upp ett stark hat gentemot honom och jag äcklades av hans blåtta närvaro i filmen.
Insatsen från Washingtons och Crowes sida är föga överaskande kanon och det luktar Maximus över Crowes insats. Han gör rollen som sliten, ärlig och kämpade polis magiskt bra. Någon som däremot inte uppfyller kraven är Cuba Gooding Jr.("Radio","Boat Trip", "Men of Honor") som i sin roll som Nicky Barnes inte känns alls så äkta som han brukar vara i sina roller. Kanske var det för att rollen i sig inte var speciellt viktig för handligen och att det var en lite plåklistrad roll som gjorde att insatsen såg så himla blek ut.
Något som var underbart var musiken, man hade hela tiden musik som passade väldigt bra in i atmosfären och kändes helt rätt i den tiden och på de platser som man befann sig. Och att man i sista scenen som utspelar sig i början på 90-talet hör rap fick mig verkligen att lämna biosalongen med ett leénde på läpparna. På bara några år hade nämligen hiphopen slagit igenom på allvar och tagit över efter ex. jazzen.
Adam upptäckte också många hiphoppare som hade biroller i filmen.
En annan sak som var lysande att ha med i filmen för att förtydliga att det verkligen var en annan tid då var att visa mikrovågsungnens intåg. För oss som är födda på 80-talet så är det helt självklart att maten skall bi varm när man stoppar den i mikron, men tänk vaf konstigt det måste kännts första gången du åt något som blivit varmt i mikron på denna tiden.
Filmen handlar om Frank Lucas(Denzel Washington, "Remember the Titans", "Deja Vú", "Man on Fire", "The Hurricane"), en heroinentrepenör som härjade i framförallt Harlem men även resten av New York-området under slutet på 60 och första hälten av 70-talet. Det som gjorde Frank så framgångsrik att han i princip konkurrerade ut alla sina konkurrenter var att han gjorde som man gjorde i de hederlöiga branscherna. Slopa mellanhänder ge en bättre vara än konkurrenten för mindre cash. Frank smugglade heroin från asien i militärens flygplan från Vietnamn, det var 100% rent vilket var oerhört upphetsande på den tiden, i vanliga fall låg det på kanske 10% rent och resten skräp. Frank blandade ut det till 60% för att få ut det maximala av det, hans knark som han lät kalla "Blue Magic" var ju trots utspädningen mycket, mycket renare än konkurrenternas. Frank blev rik som ett troll och kunde stapla pengar i högar.
I en annan del av staden så jobbar polisen Richie Roberts( Russel Crowe, "Gladiator", "Master and Commander", "Romper Stomper"). Det speciella med Richie är att han inte är mutbar som 99% av alla poliser, han överlämmnar 1miljon $ som han hittar i en bil vilket får hela N.Y. att lyfta på ögonbrynen, han avskyr korrupta poliser lika mycket som han avskyr de värsta brottslingarna och får börja leda en grupp som skall utreda allt kring "Blue Magic" han anlitar de poliser som han anser vara minst benägna att svika honom och sedan är katt och råtta leken igång på allvar. Richie och Frank har inte någonting att göra med varandra en lååååång bit in i filmen men till sist så kommer någon av karriärerna förstöras.
Den värsta boven i dramat är ändå den lömska och kurrupta polisen Trupo( Josh Bolin, "Hollow Man") han skjuter en hund, mördar hänsynslöst och kräver pengar från knarklangarna. Han är precis en sån snut som man får om man lägger ihop alla dåliga egenskaper en dålig polis kan ha. Bolin gör rollen mycket bra och genom duken byggde iaf jag upp ett stark hat gentemot honom och jag äcklades av hans blåtta närvaro i filmen.
Insatsen från Washingtons och Crowes sida är föga överaskande kanon och det luktar Maximus över Crowes insats. Han gör rollen som sliten, ärlig och kämpade polis magiskt bra. Någon som däremot inte uppfyller kraven är Cuba Gooding Jr.("Radio","Boat Trip", "Men of Honor") som i sin roll som Nicky Barnes inte känns alls så äkta som han brukar vara i sina roller. Kanske var det för att rollen i sig inte var speciellt viktig för handligen och att det var en lite plåklistrad roll som gjorde att insatsen såg så himla blek ut.
Något som var underbart var musiken, man hade hela tiden musik som passade väldigt bra in i atmosfären och kändes helt rätt i den tiden och på de platser som man befann sig. Och att man i sista scenen som utspelar sig i början på 90-talet hör rap fick mig verkligen att lämna biosalongen med ett leénde på läpparna. På bara några år hade nämligen hiphopen slagit igenom på allvar och tagit över efter ex. jazzen.
Adam upptäckte också många hiphoppare som hade biroller i filmen.
En annan sak som var lysande att ha med i filmen för att förtydliga att det verkligen var en annan tid då var att visa mikrovågsungnens intåg. För oss som är födda på 80-talet så är det helt självklart att maten skall bi varm när man stoppar den i mikron, men tänk vaf konstigt det måste kännts första gången du åt något som blivit varmt i mikron på denna tiden.
Något som jag ser som väldigt positivt i filmen är att det inte innehåller massa onödig action, när det blir action så är det inte segt trist och utdraget med häftiga slagsmålsscener utan man nöjer sig med att göra det på ett mer trövärdigt sätt.
Trots filmens längd så är den aldrig seg, vilket är bra.
Filmen får en 8a av mig vilket är jämnbördigt med IMDBs 8,3 som gör att filmen placerar sig på 138e plats av alla världens filmer enligt dess användare!
Citat:
Dominic Cattano: "How you feel about monopolies? "
Frank Lucas: "What, the game?"
Frank Lucas: "What is that you got on?"
Huey Lucas: "What? This? "
Frank Lucas: "Yeah, that. "
Huey Lucas: "This is a very, very, very nice suit."
Frank Lucas: "That's a very, very, very nice suit, huh?"
Huey Lucas: "Yeah."
Frank Lucas: "That's a clown suit. That's a costume, with a big sign on it that says "Arrest me". You understand? You're too loud, you're making too much noise. Listen to me, the loudest one in the room is the weakest one in the room. "
