I'm looking for corny in my life.

The Holiday

Har precis sett The Holiday. Hade inte höga förväntningar. Trodde det skulle vara ännu en lam romantisk komedi. Men det visade sig att det var en riktigt sevärd rulle. Storyn är den att två kvinnor i trettioårsåldern inte har det lätt med kärleken och vill lämna allt. Så de byter hus med varandra, en liten stuga utanför London mot en vräkig villa utanför L.A. Båda finner naturligtvis kärleken på andra sidan jordklotet. So predictable.

Kändes lite lamt i början men sen jävlar så brakade det loss. Får tacka Cameron Diaz för det. Hon spelar L.A.-bruden som är hysterisk och underbar. Det är jäkligt roligt när hon rockar loss till The Killers - Mr. Brightside och det är jäkligt roligt när hon spöar sin ex. pojkvän.

The Holiday är den bästa romantiska komedin jag sett på länge, senast jag såg något sådant som var något att ha var Garden State men frågan är om inte denna var snäppet vassare.

Jack Black är bra i sin roll, Kate Winslet är inte någon personlig favorit men hon passar utmärkt i sin roll och Jude Law passar in som britthunk som osten på mackan. Men den bästa karaktären gör absolut Eli Wallach, han är född 1915! Och spelar en f.d. filmmakare som blivit lite vimsig på gamla dagar. Han var typ nittiotre när denna filmen spelades in och att bara orka resa sig ur sängen vid den åldern borde ju vara värt en hyllning.

Jag ger filmen 8/10

It's all 'bout the action baby!

Action, det skall få tittarna att vakna till right?
Men när det gäller mig så fungerar actionscenerna i filmer snarare som sömnpiller än som väckarklockor. Detta är något jag funderat över i mina dagar i filmsoffan. För det har hänt vid flera tillfällen, tillochmed i en biostol när det var en allt för utdragen actionscen i V for Vandetta.

Nu är det så att jag inte är någon actionfilmskille egentligen, jag är bara en kille som ser rätt mycket film och film av alla kategorier. Action är väl tillsammans med komedi de mest exponerade genrerna. Således blir det så att jag ser en hel del action. Jag lovar! Det är inga aktiva val! Actionfilmerna hoppar till mig ur Videomixlådan.

Varför är det då så att jag somnar under actionscenerna?
Jo, jag tror att jag kommit fram till ett bra svar. En dialog för filmen framåt men en actionscen, speciellt en långdragen sådan, är bara en väntan på att ex. någon skall döda någon eller att någon skall springa ifrån någon eller liknande. Actionscenerna är således väldigt meningslösa. I varje fall för filmens slutliga utgång. Jag menar, det spelar ingen roll huruvida Rambo dödar 11 eller 125 onda jävlar. Det spelar heller ingen roll om Jason Bourne klarar att mota 2 eller 47 slag innan han sänker en agent som vill döda honom.

Men vem bryr sig om jag somnar?

Vill jag förinta all action från filmvärlden?
Nejdå, en av anledningarna till att se en actionrulle är ju de fräcka actionscenerna. Detta var bara ett konstaterande om att actionscenerna kan vara sövande och intetsägande. Precis som detta inlägg med allra högsta sannolikhet är.

My name is Bourne, Jason Bourne

Har igår och idag sett de tre Bourne filmerna. En och en hade de väl försvunnit i mängden av filmer om agenter hit och agenter dit. Men nu finns det tre och det finns även planer på en fjärde. Undra vem det är han skall sätta dit då? För efter att ha sett alla tre nu så känns det som att alla hans dumma chefer är eliminerade. Men men, vi får väl se.

sevärda filmer är det i varje fall.


Identity 7/10 Supremacy 7/10 Ultimatum 8/10 = Bourne 22/30

God's going to sit this one out.

The Punisher

Denna film är en helt okej actionfilm om en just pensionerad FBI agent vid namn Frank Castle.
Hela Franks släkt blir dräpta under ett släkt kalas på Puerto Rico. Frank bestämmer sig för att döda alla som haft med händelsen att göra.

Filmen är sevärd om man är på humör för att se en hård actionrulle med lite superhjältefeeling. För just superhjälte är vad Frank förvandlas till.

6/10

Tiden går fort. Men inte när man är sjukskriven.

Hej, hallå, hola och terve kamrater, jag är tillbaka i bloggvärlden.
Nu tror jag o andra sidan att ingen kommer läsa något jag skriver här.
Åtminstone inte speciellt snart.

Jag har inte bloggat på ett och ett halvt år.
Och vet inte om det kommer bli något fler inlägg än detta.
Men det kan möjligen bli så.
Dock vet jag inte vad det kommer handla om.
Men jag har haft otaliga tankar i huvudet de senaste åren.
Så något skall jag väll orka få ut ur huvudet och fingrarna.
Just nu är jag sjukskriven och försoffad.
Over and out, nu skall jag se Die Hard 4.